hoplla kärrstin

Idag praktiserar jag rödvinsdrickande, i ensamhet. På dagtid.

Aaahm, mjaa, det låter kultur det.

Inget är särskilt nytt. Varken vinet, att vara ensam eller att finnas till
under dagens ljusa timmar.

Inte heller är det nytt att dricka vin när man är ensam.

Eller att vara ensam på dagtid.

Det är inte heller något nytt att öppna vin under en vinterdags sena
soltimmar och inte heller nytt att dessa kombineras.

Men för mig är det nytt.

Treenigheten. Vin, ensam, dag.

Jag har sytt.

Mitt sällskap, för att mörka min brist på vänner denna helg,
är min symaskin som går som en klocka,

samt Reine Brylofsson på lite för hög volym.

Varje ljud skurrar lite genom högtalaren men jag lyssnar spänt vs förstrött på Lisbeth Salanders äventyr med Blomqvist. Detta kapitlet får jag nog lyssna om på.

Kvinnor kan inte lyssna och skriva samtidigt.

Solen skiner. Mullsjö är knaprigt (tjäckt ord i sitt sammanhang heey) kallt och isen ger ljud ifrån sig som om den ska ska växa ännu mer.

(Det är en sak jag lärt mig här i Mullsjö. Isar låter som sjöodjur.)

Men jag hoppas på vår. Det är ju ändå ganska troligt att det blir något varmare snart.
Imorn är det mars och Vasajippot.

Jag har bestämt mig för vårens fotprojekt. Det blir till å dokumentera Hannas gummistövelsvett på loppisar. Neeee. Men loppis till tusen för hela lappen blire.
Häjdå.