Smalgången, Grönland, Oslo

Under bron.

Bron där motorvägen kör in i centrala Oslo,

där loppmarknaden är på alla lördagar, kallt som varmt.

Där man får passa sig för att inte få en bonad i ögat på 17e maj, eller en slänggunga.

Där knarkarna hänger och min chef råkade slänga dagskassan tillsammans med soporna.

Där grottan in till T-banan är och där Oslo är sitt mindre finaste Jag.

Där min fruktman stod o staplade frukt och som slängde vindruvor, japanska päron och jordgubbar till mig varje gång jag sprang förbi påväg för att kasta söppel, växla enkronor, hämta nåt i Brugata eller bara hade tänkt köpa den frukt han strax precis kom att skänka mig.

Där ligger Smalgången och min lilla kaffebar.

Och värmeslingorna dom lagt ner i marken.

Så det aldrig ligger snö eller is på gatan. Bara på träden.

Och hon stackars junkien med dom stora brösten och stora ögonen och det blonderade korta håret som jag tyckte så fasligt fasligt synd om.

Hennes ögon var så snälla. Så där naivt frågande som på ett barn.

Unskylld, har dere noen småpenger? Ikke, nai, OK tusen takk. Unskylld meg, ha en go dag.

Och han min gode vän från marocko med ungen i den där jädra goa isbjörns-dräkten.

Alltså shit vilken söt mini-sheik. Som en liten nallebjörnsunge (alltså, pjucken, dressen, vantarna och tillome huva me öron!) vaggade den goda lilla ungen omkring där och ville sitta knä.

Kändes som jag hade fått sånt där guldpass till Zoo'ets BB-avdelning som jag alltid drömt om.

Hm!..

Och Omar..Och Espen.. Och cigarröken och creman på capuccinon och nymalda färska kaffebönor..och den fukin divine Gulrotkakan... Eller croissoint-frukostarna.. Hm. Suckpuck Nostalgi är alltid fint.

Bilar eller dofter. Whadevver.